Reflektion 2
I Lärare av i morgon har Carlgren & Marton skrivit att man kanske kan tolka deras bok som om att de menar att lärarna med tillräckligt kraftfulla kunskapsobjekt kan åstadkomma vad som helst. De tycker därför det är viktigt att påpeka att man naturligtvis inte kan åstadkomma vad som helst under vilka omständigheter som helst. Om man ständigt måste fundera över hur skolan ska få mer pengar, om man ständigt måste ”slåss” med eleverna, om man ständigt måste försvara sin verksamhet utåt, få allt större klasser och allt mindre tid för att göra det man gjort tidigare, är det svårt, för att inte säga omöjligt att åstadkomma det man är satt att åstadkomma.
Samhället måste jobba för att statushöja lärarnas yrke. Som reklamen sa när jag kommit in på lärarprogrammet; du har valt världens viktigaste yrke. Det går att diskutera länge om vilket som är världens viktigaste yrke men ingen kan väl frånkomma att skolan är viktig? Vi går alla i skolan, vi behöver alla en allmänbildning och utbildning. Om vi sedan väljer att studera vidare på hög nivå är vår ensak, men grundskola bör alla gå. Eftersom att vi alla påverkas av skolgången oavsett om det är i tidiga år eller om man blir påverkad som äldre av samhället så drabbar det oss alla. Samhället byggs upp av oss människor, människor som forskat fram hur ex ett hus ska byggas. Utan grundskola och rätt förutsättningar för lärande kanske de forskare som arbetat fram just den medicinen du tar varje dag inte hade kommit fram till sina upptäckter.
Alla har åsikter om skolan, alla har gått i skolan, många tror sig veta hur skolan ska fungera bättre på ett annat sätt, skolan engagerar så många. Vi måste också satsa fullt ut! Jobba för att motverka stora klasser och indragen litteratur. Skolan berör oss alla och påverkar våra liv. Därför bör den satsas på fullt ut, det gynnar oss alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar