Reflektion 1
I Lärare av i morgon kan man läsa att under en stor del av 1900-talet har skolkunskaperna handlat om faktaplugg och inte om förståelseinriktad kunskapsutveckling. Med den kunskapen skolan lär ut kan elever klara prov utan att för den skull kunna använda de redskap de lärt sig i olika praktiska verksamheter. Att sedan använda kunskapen i andra sammanhang är inte så lätt när man använt sig av formler och lexikon för att klara dessa ”klassrumsuppgifter” som är utplockade ur sitt sammanhang.
Detta är något som man bör ta sig en funderare på, det görs det säkert redan i lärarvärlden. Att en elev som läser ex fordonsprogrammet på gymnasiet bara skulle sitta och läsa fakta i en bok om hur man lagar en motor och behandlar rost skulle förmodligen inte vara så bra. För att förvalta sin kunskap måste man förstå vad man gör och inte bara lära sig fakta. Tänk er själva, alla vi som har körkort har läst in all teori om bilen och dessutom klarat provet. Men hur många av oss vet idag hur bilen är uppbyggd och hur man får igång ett trött batteri? Vi hade lärt oss det då, för att klara av teoriprovet. Detta är ett kanske klassiskt exempel som fungerar precis på samma sätt som ”klassrumskunskap”, man tappar sammanhanget och förstår inte.
Jag hade som jag nämnt tidigare ganska svårt för fysik och de andra matematiska ämnena under mina år på gymnasiet. Jag hade en jättebra lärare som verkligen ville att det skulle gå bra för mig. Jag kommer ännu idag ihåg hur han sa orden till mig; att jag måste FÖRSTÅ uppgiften, inte bara lära mig en formel. Hur långt kommer man med en formel utan att veta dess innebörd? Inte långt kan jag intyga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar